Sandra och Andreas träffades på samma sätt som jag och min man, på jobbet. Sin arbetsplats är kanske inte det mest romantiska stället att mötas på men man vet ju aldrig var kärleken slår ner.
Nu ska jag förvirra det lite för er. Jag och min man träffades, som sagt, på jobbet men inte på samma arbetsplats som Sandra och Andreas, även om både jag och min man också jobbat där. Jag var fortfarande kvar där när Sandra och Andreas träffades men inte min man. För övrigt så har dessutom jag och Andreas jobbat på samma grupp men inte med samma arbetsuppgifter. Jag och Sandra har inte varit på samma grupp men vi har i alla fall fikat ihop, även om jag aldrig förstod att det var Andreas hon var ute efter 🙂
Om någon av oss är kvar på samma arbetsplats som då? Nix.
Andreas kontaktade mig för snart ett år sedan och strax efter det hade vi vårt första bröllopsmöte. Det var då jag fick träffa Mållgan – deras underbara lilla hund (jag är värdelös på hundraser men jag skulle nog säga att han är en mops) som självklart skulle vara en del av brudföljet.
Vårt andra möte hade vi där deras vigsel och fest skulle hållas, i det historiefyllda Vinterviken*. Denna dag var en varm sommardag men vi såg framför oss en dag i slutet av september där trädens blad skulle övergått från grönt till gult och rött. Nu blev det inte så, eftersom sommaren valde att hålla i sig längre än vanligt. Det blev istället en varm och något blåsig bröllopsdag där bladen fortfarande var gröna. Det var en dag fylld med kärlek, precis som en bröllopsdag ska vara.
*År 1865 köptes hela området av Alfred Nobel. I Vinterviken anlade han en fabrik och testverksamhet för tillverkning av framför allt dynamit. Platsen var vald med omsorg, i en smal dalgång omgiven av höga berg med skog och direkt anslutning till Mälaren.
fotografixa 